© 2019 Effektiv Altruism Sverige

 

Projekt Framtids synpunkter på betänkandet

Projekt Framtid syftar till att öka långsiktigheten i svensk politik och bevaka framtida generationers intressen. Vi välkomnar Agenda 2030-delegationens slutbetänkande, som vi tror innebär ett steg i rätt riktning för en mer långsiktig politik.

 

Projekt Framtid anser  att utredningen i högre grad borde ha lyft upp perspektivet om existentiella hot och globala katastrofrisker.

 

Projekt Framtid anser även att betänkandet borde ha behandlat inrättandet av stadigvarande institutioner, som en framtidskommission och en ombudsman för framtida generationer, i arbetet för en hållbar framtid.

 

Långsiktighet och generationsperspektivet

Projekt Framtid anser det positivt att betänkandet synliggör vikten av långsiktighet och generationsperspektivet i arbetet för hållbar utveckling. (1) För att öka långsiktigheten nämner betänkandet vikten av att engagera barn och unga i beslutsfattandet. Då våra beslut även påverkar de som kommer att leva flera generationer in i framtiden är det dessutom viktigt att det finns andra sätt att se till att deras intressen bevakas i beslutsfattandet.

Även om vi som lever idag inte har möjlighet att exakt förutse vilka behov som kommande generationer kommer att ha, kan vi säga något om deras grundläggande intressen, så som en bra levnadsmiljö och ett välfungerande samhälle. Så kallade globala katastrofrisker, såsom risker med kärnvapenkrig, extrema klimatförändringar och pandemier, kan kraftigt begränsa kommande generationers möjligheter. Storskaliga katastrofer av denna typ kan ha spridningseffekter hundra- eller tusentals år in i framtiden och riskerar i vissa fall att hota mänsklighetens fortsatta existens, och därmed hindra att det överhuvudtaget blir några framtida generationer. Ett sätt att se till att framtida generationers intressen bevakas är därmed att ge större utrymme för bemötandet av dessa risker i beslutsfattandet.

 

Diskussionen om klimatförändringar brukar exempelvis utgå från en förändring i temperaturen mellan 2,6ºC - 4,8ºC till år 2100. Men mer utrymme bör ges till en diskussion om vad som bör göras för att bemöta den icke-försumbara risken att den globala temperaturen ökar mer än 4,8ºC. (2)

 

Sammanfattningsvis, för att se till att framtida generationers intressen upprätthålls, bör perspektivet om existentiella hot och globala katastrofrisker bevakas. Detta för att de innebär utmaningar som kraftigt kan påverka framtida generationers förutsättningar för att leva bra liv.

 

En Agenda 2030-kommitté t.o.m. 2030

Vi välkomnar betänkandets förslag om en kommitté som kontinuerligt tar fram underlag till regeringen i form av uppföljning, utvärdering och förslag till åtgärder för att genomförandet av Agenda 2030 ska drivas framåt. I denna del av utredningen nämns återigen vikten av att se till att framtida generationers intressen upprätthålls genom att få in barn- och ungdomsperspektivet. Projekt Framtid anser dock att det utöver detta behövs ett mer forskningsorienterat perspektiv där komittén åläggs att samarbeta med aktörer som arbetar med existentiella hot och globala katastrofrisker, då forskning visar att sådana hot är ett av de viktigaste hänsynstagandena för att se till framtida generationers intressen. (3) Vi anser därmed att kommittén bör samarbeta med aktörer som Institutet för framtidsstudier och Global Challenges Foundation.

 

Projekt Framtid anser också att en mer beständig institution kommer att behövas framöver för att hållbarhetsmålen ska kunna fortsätta att drivas framåt. Det kan exempelvis vara i form av en framtidskommission, som likt Agenda 2030-kommittén arbetar med uppföljning, utvärdering och förslag till åtgärder för att se till att kommande generationers intressen upprätthålls, även bortom år 2030. Möjligheten att utveckla kommittén till en mer beständig institution bör därmed undersökas.

 

Hållbar utveckling i de offentliga utredningarnas arbete

Vi välkomnar förslaget att det anges i kommittéförordningen att de offentliga utredningarna ges i uppgift att analysera konsekvenserna av deras förslag och beredningsunderlag i förhållande till miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling. Det bör även klargöras att syftet med detta är att skydda framtida generationers intressen. Projekt Framtid anser att man genom hela lagstiftningsprocessen – från utredning till utskottsbetänkande – bör ta hänsyn till ny lagstiftnings effekter på kommande generationer. Att det anges i kommittéförordningen innebär därmed ett steg i rätt riktning. Samtidigt anser vi att betänkandet bör ha undersökt hur framtida generationers intressen kan tillvaratas genom hela lagstiftningsprocessen.

 

För att framtida generationers intressen ska bevakas i riksdagens utskottsarbete bör det tas fram strategier specifika för varje utskott för hur framtids- och forskningsfrågor ska tas i beaktande, i enlighet med vad som föreslogs redan 2006 av en arbetsgrupp som var knuten till Riksdagskommitén (se 2006/07:URF3).

 

Det är viktigt att all författning som beaktar kommande generationers intressen efterföljs, vare sig det är i form av lagar, förordningar eller andra rättsregler. Projekt Framtid anser att en ombudsman för kommande generationer bör inrättas för att se över det arbete som regering, riksdag och myndigheter gör för att beakta kommande generationers intressen. Ombudsmannen bör även ha möjlighet att komma med förslag på ny lagstiftning som skyddar deras intressen. En institution som denna kan bidra till långsiktighet i arbetet för en hållbar framtid.

 

Denise Ferreras, projektledare, 0720146971

Stockholm, 2019-06-24

1) Projekt Framtid följer betänkandets definition av hållbar utveckling som bygger vidare på Brundtlandkommissionens definition från 1987: ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. Our Common Future (World Commission on Environment and Development 1987). Se SOU 2019:13 s. 53.

2) Givet att växthusgaser släpps ut obehindrat ligger den risken kring 10-procent. Se IPCC, 2014: Climate Change 2014: Synthesis Report. IPCC, Geneva, Switzerland. s 10. Se även 80,000 hours.  Climate change (extreme risks). https://80000hours.org/problem-profiles/climate-change/

3) Bostrom, N. (2013). Existential risk prevention as global priority. Global Policy, 4(1), s. 15-31.

 

Projekt Framtids synpunkter på betänkandet

Projekt Framtid syftar att öka långsiktighet i politiken och bevaka framtida generationers intressen. Vi anser att utredningen i högre grad borde ha lyft fram de existentiella risker som kärnvapen innebär. En ökad medvetenhet om dessa risker är en viktig faktor för att nedrustning av kärnvapen ska ske på ett säkert och hållbart sätt, då det kan påverka utredningens målsättningar och överväganden samt skapa det breda stödet som krävs för en sådan nedrustning.

Nedrustning av kärnvapen är självfallet önskvärt. Frågan om undertecknande och tillträde till konventionen är den bästa vägen framåt är extremt komplex och en mängd faktorer spelar in. Istället för att instämma med eller motsätta oss utredarens förslag vill vi framhålla att det finns en brist i utredningen gällande att synliggöra de existentiella risker som kärnvapen medför och deras relevans för beslut i frågor rörande kärnvapen.

Konsekvenser i ett framtidsperspektiv

I kapitel 7 i utredningen, Konsekvenser i ett framtidsperspektiv, nämns att det globala intresset för och kunskaperna i kärnvapenfrågorna antagligen är lägre nu än vid kalla krigets slut (kap 7.6 s. 178). En ökad medvetenhet om de existentiella risker som kärnvapen medför kan på sikt leda till att skapa det breda stöd för nedrustning som behövs för att en sådan ska kunna genomföras på ett säkert och hållbart sätt. Därför anser vi att det är av stor vikt att utredningar som denna behandlar dessa risker på ett adekvat sätt och hjälper till att skapa medvetenhet om dessa frågor – bland såväl politiker som övriga medborgare.

 

Mer specifikt anser vi att utredningen borde ha framhållit risken med atomvinter, det vill säga en sänkning av den globala temperaturen till följd av ett kärnvapenkrig, vilket skulle medföra en allvarlig risk för massvält. Sannolikhetsbedömningar tyder på att atomvinter exempelvis kan orsakas av ett mindre kärnvapenkrig mellan Pakistan och Indien, där mindre än 1% av den existerande arsenalen skulle användas. Den ledande forskaren Alan Robock, professor vid Rutgers universitet, menar att diskussionen om atomvinter bidrog till Rysslands och USAs nedrustning under 1980-talet, men att allmänheten numera saknar kunskap om atomvinter. Att utredningen inte lyfter risken med atomvinter är därför en brist.

 

Det är viktigt att allmänheten och våra politiker medvetandegörs om dessa risker och att vi låter en bred förståelse och vilja att minska riskerna bli vägledande för att utforma en säker och hållbar nedrustningspolitik, även utanför Sveriges gränser.

Denise Ferreras, projektledare, 0720146971

Signe Savén, forskningsansvarig, 0793136537

Stockholm, 2019-04-26